Jag inser nu att jag inte sålde in det hela så bra, men strunt i min lathet - jag hoppas att ni väljer denna bok nästa gång ni ska läsa en roman på engelskan! Jag förstår verkligen att boken blev en succé när den kom. Sorgliga och starka berättelser om mörka hemligheter verkar vara Andersons grej och hon gör det riktigt bra.Melinda Sordino börjar på Merrywether High med en klump i magen. Hennes gamla vänner låtsas att de inte känner henne och alla andra ser henne bara som den där dumma tjejen som ringde polisen och förstörde en stor fest under sommarlovet. Katastrofen är ett faktum, Melinda är utstött av nästan alla, och klumpen i magen växer allteftersom skolåret går. Till slut pratar Melinda knappt, hon känner ingen som hon kan prata med om det som faktiskt hände. Istället gömmer hon sig i en bortglömd, illaluktande städskrubb eller skolkar. Ingen frågar hur hon mår, ingen förstår.
Ja, det är en oerhört sorglig berättelse fast säkert inte helt obekant för oss inom skolvärlden eller människor i samhället i stort. Alla bär på en historia, ibland är den hemskare än andras. Trots den bistra inramningen är det emellanåt riktigt roligt, särskilt om en gillar ironi och galghumor. Och trots att jag ganska snabbt listade ut bakgrunden gjorde det inte alls någonting för min läsupplevelse. Jag kan varmt rekommendera den här boken till alla, den inbjuder verkligen till eftertanke och samtal om skolan och om livet! /Annika
