måndag 3 mars 2014

Historien om Leon - Schindlers yngste medarbetare

Jag läser alltmer sällan självbiografier och ännu mer sällan om andra världskriget. Påhittad ondska i alla dess former går bra men när jag vet att det hänt på riktigt blir det för smärtsam läsning för mig. Den här boken kände jag dock att jag inte ville missa.

Historien om Leon handlar om några av förintelsens överlevare. Den ger ett barns syn på vad som hände i gettot i Kraków, i Schindlers fabrik och i de fruktansvärda arbets- och förintelselägren. Leon är tio år när tyskarna invaderar Polen och med nöd och näppe klarar han sig igenom allt det hemska för att som gammal man kunna berätta om sina minnen. Han tackar Schindler för sitt liv. Alla i Leons familj har inte samma tur och deras släkt som blev kvar på den polska landsbygden dödades kallblodigt av tyskarna. Hela byar utrotades!

Boken läste jag med en klump i både bröst och mage och jag kan inte för mitt liv förstå hur sådant här kunde pågå i så många år! Ordet hemskt räcker inte på långa vägar till för att beskriva det. Boken är inte speciellt tjock och den går fort att läsa eftersom man trots det hemska så gärna vill veta hur det slutade för lille Leon.

Rekommenderas till varenda kotte att läsa, det här är en sån där bok som faktiskt ALLA BORDE LÄSA! Vi får inte glömma! Vidga vyerna gott folk. Och så frågar vi oss själva sedan hur människor runtom i världen har det idag 70 år senare...



Spring så fort du kan!

Spring så fort du kan av Sofia Nordin

Här har vi den fristående fortsättningen på Nordins En sekund i taget. Mycket läsvärd bok även denna! Varning för spoilers här! Läs inte vidare om du inte vill veta vad som händer i En sekund i taget.

Så. Du tänker fortsätta läsa? Ok jag varnade dig ;)

I slutet av första boken ser Hedvig rök från en eld under en ridtur i skogen. Hon vågar inte hoppas på fler överlevande och säger först inget till Ella om det. Ella hoppas väldigt mycket på att fler har överlevt och när hon får reda på röken övertalar hon Hedvig att de ska försöka leta reda på den igen. De hittar sedan en ensam kille i skogen. Ante har liksom tjejerna flytt från febern och sovit i skogen under en presenning och livnärt sig på vad skogen har att erbjuda i  matväg - hasselnötter, bär och sånt. Han är väldigt medtagen när de träffas och är livrädd för att de bär på febern. De bestämmer ändå att Ante ska följa med hem till gården. Han är så hungrig att han gråter över att få ett glas mjölk...

Historien berättas denna gång från Antes synvinkel, förra boken var berättaren Hedvig. Jag gillar verkligen båda böckerna och hoppas att det kommer att komma flera i serien för det finns fortfarande många frågetecken att räta ut! Helt vanliga funderingar och problem kring kärlek och vänskap blandas trovärdigt med kampen för överlevnad. Det är inte bara vem är kär i vem, det är också hur fan man gör när det enda vatten man har har frusit i pumpen. Det handlar om rädslor, mod och att göra det rätta. Och längtan efter sin döda familj och att se och känna andra människor. Det är livet draget till sin spets.

Läs, läs, läs dessa böcker!