Harriet Tubman

Vad får vi lära oss - vad får vi INTE lära oss? 

SA13 har skrivit om kvinnor som varit framstående i historien, men som inte tillåtits vara lika framträdande i läromedel och historieböcker.

Harriet Tubman föddes i Maryland, USA, som slav. Där hon föddes fick hon arbeta hela dagarna och fick ta brutala misshandlingar. År 1849 flydde hon från slaveriet och lämnade allt bakom sig, inklusive sin make och familj. Trots att hon var efterlyst och att hon hade ett pris på sig som slav, kom hon trots allt tillbaka till Maryland flera gånger för att befria sin familj och hundratals andra slavar via en underjordisk tågräls.

När inbördeskriget bröt ut år 1863 gick Harriet med i armén, och hennes hemliga vägar kom till en väldigt stor nytta. Harriet blev då den förste kvinnan att leda ett väpnat anfall inom armén och tack vare henne så räddades fler än 700 slavar. Efter kriget jobbade Harriet med att starta skolor för före detta slavar men själv kunde hon inte läsa eller skriva. År 1869 gifte sig Harriet med en ung karl vid namn Nelson Davies som var en unionssoldat. De två levde med varandra i 19 år tills han dog.

Under senare delen av 1800-talet visade Harriet intresse för kvinnors rösträtt och ägnade mycket tid åt kampen. Harriet brukade resa runt och talade om kvinnornas lika värde, hon brukade använda sig själv som exempel på att kvinnor är lika dugliga som män. Och när The National Federation of Afro-American Women så var Harriet huvudtalare på första mötet.

Harriet dog vid 93 års ålder den 10:e mars 1913. Hennes pengar donerade hon till startandet av ett hem för gamla och sjuka svarta där hon också bodde de två sista åren av sitt liv.

Det hon gjorde för slavar och kvinnors rösträtt kan man se har lönat sig med tanke på dit samhällsutvecklingen är på väg och kvinnornas roll blir allt större i samhället.

Robert Åström, SA13