Nu har vi, Annika och jag lyssnat på Mats Strandberg vid olika seminarier på bokmässan i Göteborg. Vid ett av dessa pratade Mats bara om sin bok Färjan, hur han gjorde sin research och hur han fantiserade om sina karaktärer, till exempel när han var ombord och såg en ensam äldre kvinna, då blev hon Marianne i boken. Inget rederi ville ta emot Mats för att få göra research ombord, men han fixade det med en annan person, kommer inte ihåg riktigt, kanske det var en pensionerad kapten. Spännande är boken så klart, och blodig, och ja läs den själv.Lite från baksidestexten:
I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, mitt på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
/Birgitta (som inte vill åka färja på ett tag, hua)
Och Annika kan inte låta bli att säga några ord om boken...
Jag hade extremt höga förväntningar på Färjan och de infriades med råge! Här mina vänner har vi den perfekta skräckisen. Läskig på ett bra sätt (man är skraj men inte förlamad av skräck), galet spännande, rätt äcklig ärligt talat, så otroligt fint skrivna karaktärer och ett lysande scenario. Allt finns med: socialrealism, den eviga kampen mellan ont och gott och dess definitioner samt hur långt man är beredd att gå för att överleva/rädda någon man tycker om.
Slutet inbjuder till en fortsättning helt klart, men Mats själv var inte sugen på att skriva en uppföljare. Och jag hoppas att det inte kommer en! Färjans slut är ett praktexempel på ett lyckat slut: historien avrundas men lagom många lösa trådar lämnas åt läsarens fantasi. Ni vet när ni själva börjar spinna vidare på historien att slutet var bra. Och är ni fortfarande inte nöjd så kan jag rekommendera Ajvide Lindqvists Tjärven för ett möjligt efterspel i samma anda. /Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar