Jag har länge tänkt läsa Cormac McCarthys Vägen och nu blev det äntligen av. Det är en helt makalöst dyster skildring av ett post-apokalyptiskt samhälle där en far och en son stretar vägen fram. De försöker ta sig till kusten och verkar ha gått och gått i flera år, livrädda och hungriga. Landskapet är bortbränt, det är aska överallt. Mat finns nästan inte längre, inte heller vatten, eller tak över huvudet. Några få människor finns ännu kvar, men knappt någon mänsklighet. "De onda" samlas i grupper och drar fram på vägarna för att leta andra överlevande att kunna äta upp. Hungern har drivit dem att bli kannibaler. Pappan lär sin son hur han ska kunna skjuta sig själv om det värsta skulle hända. Jag kommer inte att vara kvar för alltid, säger pappan... Hualigen så deprimerande bok, men samtidigt väldigt bra! Skickligt berättad historia. Inga kapitelindelningar, inga pauser, precis som i handlingen självt. Tät, gripande och ångestladdad. Jag såg även filmen (efter jag läst boken, såklart!). Jag upplevde filmen som långsammare än boken, fast det plågsamma slutet i boken var ännu jobbigare i filmen. Man hade fångat storyn bra även om allt inte stämde på pricken. Filmatiseringar av böcker gör ju sällan det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar