Kallocain

Dystopier är ju en av mina favoriter genremässigt, men trots det har jag inte, fram till nu, läst Karin Boyes Kallocain. Det är en riktig klassiker som gavs ut första gången 1940 (för 75 år sedan för er som inte orkar räkna ;)). Efter att ha läst Anna Jacobsson Lunds Tredje principen blev jag så inspirerad att jag lånade hem Kallocain som e-bok från Helgebiblioteken på en gång! Det är så lämpligt med e-böcker!

Kallocain skildrar ett framtida samhälle som styrs och kontrolleras helt och fullt av staten. Samhället kallas Väldsstaten och människorna bor i underjordiska städer för att skydda sig från flygattacker från Universalstaten. Familjerna övervakas i sina hem av ett "polisöga" och hembiträdena som arbetar åt familjerna fungerar även som spioner. Barnen som föds tillhör staten från 7 års ålder och får bara ibland komma hem på besök. Varje person arbetar dag och natt för staten enligt ett strikt schema. Individualistiska tankar är strängt förbjudna och rapporteras. Allt som sker, allt som tänks, gör det för statens skull. Det finns ingen utom staten att lita på.

Leo Kall är kemist och uppfinner en drog som avslöjar en persons innersta tankar, ett sanningsserum. Han döper sin uppfinning till Kallocain och ger den till staten som sig bör för en lydig medborgare. Givetvis används drogen för att avslöja individer som verkar vara statsfientliga, men i de undersökningar som görs visar det sig att de flesta medborgare har en önskan om frihet. Så även Leo Kall.

Jag ser ju själv hur tråkig boken ser ut, men som man säger: döm inte boken efter dess omslag! Det är applicerbart på andra saker än böcker också förresten. Kallocain är smart, ruskig och ruskigt bra! Att boken är 75 år gammal märks enbart i språkbruket. Ni som gillar Hungerspelen, Divergent-serien och liknande borde nog gilla Kallocain också!