Gräset är mörkare på andra sidan

Jag läste Kaj Korkea-Ahos bok Gräset är mörkare på andra sidan under jullovet. Ja egentligen började jag långt tidigare men av någon anledning tid det lång tid att komma igenom den här boken. Konstigt egentligen för det var en bra bok. Johanna Lindbäck (läsambassadör, författare, bloggare, husgud) tipsade om boken på Bokhora-bloggen och talade så varmt om boken -  jag kunde helt enkelt inte motstå att låna hem den från Helgebiblioteken.

Handlingen utspelar sig till stor del i en liten by i Österbotten i Finland och kretsar kring fyra barndomsvänner. Benjamin bor med Sofie. Sofie är syster till Loke som lider av stamning men trots det jobbar som radiopratare. Simon är byns präst och orsakar stor skandal när han fuskar i ett lopp. Christoffer bor i Helsingfors med sin pojkvän och skriver en avhandling om Raamt, en ondskefull mytologisk figur som sägs ha orsakat ett fruktansvärt mord i byn många år tidigare. Det forna gänget har splittrats sedan länge men träffas nu åter på en begravning.

Eftersom alla fyra kommer till tals i boken både i återblickar och i nutid (det är alltså fyra olika berättarperspektiv) är det till en början lite svårt att hänga med och hålla isär dem. Det tog som sagt lite tid innan jag fastnade i boken. Men när det motståndet var borta var det svårt att sluta. Den var spännande och faktiskt rätt omöjligt att gissa sig till hur allt hängde samman. Hade författaren kortat ner boken en smula och frossat lite mer i Raamt hade jag varit mer än nöjd! (Ursäkta den usla bilden, men den matchar i alla fall mörkret i boken väl).