Som några av er känner till är jag oerhört förtjust i böcker med dystopiskt, apokaplyptiskt och postapokalyptiskt tema. Med handen på hjärtat kan jag erkänna att ovan nämnda teman skrämmer mig väldigt mycket, ja mer än mördare, rånare osv. Knäppt, men så är det. Antar att det är därför jag läser så mycket sådant, som någon slags terapi alltså ;)En tid för mirakel lämnade mig med många grubblerier. Det som händer är att jorden helt plötsligt börjar snurra långsammare i sin bana runt solen. Detta gör dygnen längre och längre. Till en början men bara någon minut, men efter en tid är dagarna och nätterna flera timmar längre. Givetvis påverkar det människornas invanda mönster. Myndigheterna bestämmer att man ska fortsätta följa vanlig klocktid, så ibland folk går till jobb och skola i mörker och sover när det är ljust ute. Sedan finns det de som vägrar följa klockan och lever efter ljuset också vilket skapar irritation och klyftor i samhället. Djuren och människorna påverkas ännu mer och får svårt att överleva.
Historien berättas ur 12-åriga Julias perspektiv. Hon bor med sina föräldrar och två katter i Kalifornien. Det är som vilken dag som helst när det händer och tiden efteråt blir nästan som vanligt också med skola, vänner som sviker, föräldrarnas vacklande relation och den första kärleken med det gigantiska undantaget att katastrofen långsamt smyger sig på. Livet fortsätter trots att hemska saker händer...
Det är en otroligt bra bok och läskigast av allt är att det hela inte är osannolikt alls. Flera händelser såsom stora jordskalv och dammbyggen har visat sig påverka jordens rotation. Låna boken på Helgebiblioteken, läs den och börja sedan hamstra batterier!
/Annika (det är valfritt om du vill tolka sista stycket som vilda spekulationer eller inte! ;))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar