Glupahungern

En fredag satt jag och bläddrade genom Ljusnan och ögnade som vanligt genom kultursidorna lite mer noggrant än säg, till exempel, sportsidorna... Jag kommer tyvärr inte ihåg vilket datum det var men jag kommer väl ihåg artikeln eftersom det skrevs en hel del om troll och annat oknytt i litteraturen! Bland andra nämndes Stefan Spjuts utmärkta Stallo som jag skrivit om här.

Bild lånad härifrån

En annan bok som nämndes i artikeln var Glupahungern av Andrea Lundgren och jag kände direkt att jag ville läsa den också eftersom det utlovades en mystisk historia om en Tjärn mitt ute i de norrländska skogarna som ingått någon slags pakt med ett Träd. Ja jag inser ju själv att det låter helflummigt, men Trädet får i alla fall sin näring från Tjärnen mot att Tjärnen skyddar Trädet OCH det som är deras...

Hur som helst. Jag lånade hem Glupahungern som e-bok (har jag förresten sagt hur lämpligt och bra det är!? Speciellt om den fysiska boken inte finns att låna på biblioteken än.) och började läsa samma kväll. Och: You had me at "Hallo"! Vilken lysande inledning på en bok! Prologen var helt makalös och det kröp i skinnet på mig sådär som det gör av en härligt kuslig berättelse. Resten av boken tog dock en liten annan vändning än vad jag hade förväntat mig. Jag trodde att det skulle vara naturmystik rakt igenom men boken visade sig snarare vara en släktkrönika över tre generationer kvinnor. Det var en väldigt bra och gripande historia ändå och visst var kopplingen till Trädet och Tjärnen där genom hela historien, men jag ville ha ännu mer av det där mystiska! Jag kan bara hoppas att Lundgren skriver en renodlad skräckroman någon gång för det skulle nog bli väldigt bra, med tanke på Glupahungerns prolog. Hoppas!

Glupahungern finns att låna på Helgebiblioteken som e-bok och numera även som fysisk bok.