Här har vi den fristående fortsättningen på Nordins En sekund i taget. Mycket läsvärd bok även denna! Varning för spoilers här! Läs inte vidare om du inte vill veta vad som händer i En sekund i taget.
Så. Du tänker fortsätta läsa? Ok jag varnade dig ;)
I slutet av första boken ser Hedvig rök från en eld under en ridtur i skogen. Hon vågar inte hoppas på fler överlevande och säger först inget till Ella om det. Ella hoppas väldigt mycket på att fler har överlevt och när hon får reda på röken övertalar hon Hedvig att de ska försöka leta reda på den igen. De hittar sedan en ensam kille i skogen. Ante har liksom tjejerna flytt från febern och sovit i skogen under en presenning och livnärt sig på vad skogen har att erbjuda i matväg - hasselnötter, bär och sånt. Han är väldigt medtagen när de träffas och är livrädd för att de bär på febern. De bestämmer ändå att Ante ska följa med hem till gården. Han är så hungrig att han gråter över att få ett glas mjölk...Historien berättas denna gång från Antes synvinkel, förra boken var berättaren Hedvig. Jag gillar verkligen båda böckerna och hoppas att det kommer att komma flera i serien för det finns fortfarande många frågetecken att räta ut! Helt vanliga funderingar och problem kring kärlek och vänskap blandas trovärdigt med kampen för överlevnad. Det är inte bara vem är kär i vem, det är också hur fan man gör när det enda vatten man har har frusit i pumpen. Det handlar om rädslor, mod och att göra det rätta. Och längtan efter sin döda familj och att se och känna andra människor. Det är livet draget till sin spets.
Läs, läs, läs dessa böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar