Drottning Margareta grundare av Kalmarunionen

Vad får vi lära oss - vad får vi INTE lära oss?

SA12 har skrivit om kvinnor som varit framstående i historien, men som inte tillåtits vara lika framträdande i läromedel och historieböcker.

Margareta Valdemarsdotter, född 1353, död 1412. Regerande drottning av Danmark och Norge 1387–1412. Regerande drottning av Sverige 1389-1412. Finland och Island ingick i hennes rike också. Hon var dotter till danska kungen Valdemar Atterdag och gifte sig med den svensk-norske kungen Håkan Magnusson.

1370 föddes sonen Olof som valdes till kungen i Danmark efter morfaderns död. Olofs pappa kung Håkan dog 1380. Drottning Margareta fick styra riket ensam i Olofs namn. Efter att han dog 1387 behövde inte hon lämna ifrån sig makten utan valdes till Danmark och Norges- Sveriges drottning. Svenska stormän lovade ge hennes mer makt om hon befriade dem från kung Albrekts och hans tyska soldater. År 1389 vann hon en avgörande seger mot Albrekt. Senare gav hon makten till sin systers dotterson, Erik av Pommern, som blev kung av Danmark. Han valdes till kung i alla riken, Norge, Danmark och Sverige 1389. En union bildades 20 juli 1397, Kalmarunionen.

Margareta lyckades styra tre rika till sin död. Men hon lämnade över mer och mer makt till den valda kungen. Hon strävade efter att få mer mark mot Tyskland. Men under förhandlingar blev hon sjuk och avled i pesten 1412.

Margareta är en viktig person för kvinnohistorien under 1300-1400 talet. Hon var den som grundade Kalmarunionen. Hon lyckades ena alla tre rikena. Det gav förutsättningar för att hålla fred. Ingen man hade lyckats med det tidigare. Innan sonen var myndig och hennes man hade avlidit styrde hon länderna själv. Det gjorde hon på ett bra sätt. Hon kunde lyssna på sina motståndare. Hon var klok men sträng vid förhandlingar och kunde då lägga grunden för unionen. Där igenom kunde hon styra över tre länder samtidigt. Hon var förebild för kvinnor under den tiden och fram till idag. Hon kunde visa att kvinnor kunde styra många gånger bättre än män. Hon är väl känd i nordens historia. Men historia böcker tar inte upp mycket om henne. Jag har fått den här informationen från So-rummet, texten är skriven av Bo Eriksson.
/Duaa Hassan, SA12

Vad får vi lära oss - vad får vi INTE lära oss?

Vilken betydelse får detta för vårt kulturarv?

”Undervisningen i ämnet historia ska” … ge eleverna möjlighet att förstå hur historia alltid tolkats ur olika perspektiv. Dessa tolkningar blir berättelser som formar vår syn på nutiden och vår uppfattning om framtiden. Det blir ett kulturarv som formar oss.

”Historia används för att både påverka samhällsförändringar och skapa olika identiteter”  Hur påverkas vi av det vi inte får lära oss?

Inspirerade av en artikel på nätet av Dick Harrison, ”Ett historiskt misstag” http://magasinetneo.se/artiklar/ett-historiskt-misstag/ beslutade jag och eleverna i SA12 att ägna vår sista tid ihop i kursen Historia 3 till att studera vad vi får lära oss i historia – och vad vi inte får lära oss. Vi har jämfört läroböcker, studerat historieskrivning, sökt på nätet och i böcker, och vi har diskuterat och reflekterat.

Det blev ett uppvaknande. Några lärdomar vi dragit ur detta är att:

Läroböcker går INTE att lita på.

• Våra identiteter formas indirekt av läromedelsförfattare som av bekvämlighet och ekonomiskt intresse skriver som de alltid har skrivit. Förändring går långsamt.
• Lärare har faktiskt inte alltid koll på det senaste – och går alltså inte heller att lita på…
• Jag själv har det yttersta ansvaret för min kunskap.
• Det finns massor av spännande kvinnor i historien att lära mer om. Gör det i våra blogginlägg nedan!

/Anna Glindås, historielärare.


Vilken tur vi har att SA12 vill gästblogga hos oss! Vi kommer publicera ett par inlägg om dagen fram till skolslut. De kommer märkas med etiketterna "Starka kvinnor" och "Kvinnohistoria" för att det ska bli lätt att söka efter dessa inlägg senare (klicka på någon av dessa två under rubriken Etiketter här i vänsterkanten). Alla inlägg finns redan under fliken "Vad får vi lära oss - vad får vi INTE lära oss", fliken hittar ni alldeles ovanför bloggflödet, bredvid fliken som heter "Bloggen". Bra för er nyfikna som inte kan ge er till tåls! Stort tack till Anna och SA12 :)
/Annika

Boktipset v. 23 - Ett folk utan land

Ett folk utan land av Melina Marchetta

Finnikin har inte varit i hemlandet Lumatere sedan kungafamiljen blev brutalt mördad och en förbannelse lades över landet. På sina resor för att hjälpa Lumateres utsatta exilbefolkning träffar han Evanjalin, en ung kvinna som hävdar att hon kan leda honom till Lumateres rättmätiga tronföljare - den enda som kan häva förbannelsen.

En vacker och väldigt annorlunda fantasyroman. Jag tycker mycket om Marchettas tidigare utgivna böcker på svenska (Jellicoe Road och Francesca) så det var liksom ingen tvekan om att jag skulle läsa även denna, och ja, jag gillade denna också! Det är något med Marchettas språkbruk som tilltalar mig mycket och hon skriver väldigt fina berättelser. Ett folk utan land är en saga för (unga) vuxna!
/Annika

Kirre - en bok om att möta, vårda och fostra trasiga barn

När Kirre föds är hans mamma Lise 16 år och full. Den första tiden i Kirres liv bor Kirre och Lise på Solskenet, ett hem för unga mammor som behöver hjälp. Det är en bra tid för dem båda. Sedan flyttar de till en egen liten lägenhet och ska klara sig själva. Grannen Anki bjuder över dem till sig och bjuder på konjak. Den kvällen ramlar Lise med Kirre i famnen och den lille bebisen bryter ett ben. Efter det går allt fel. Lockad av alkoholen börjar Lise jobba som prostituerad i Ankis lägenhet. Kirre får klara sig själv bäst det går. Oftast gömmer han sig under köksbordet, smutsig, hungrig och livrädd. Stryk får han ofta av både Lise och hennes kunder och pojkvän. Efter en fruktansvärd vecka runt jul flyr Kirre till sitt dagis, och hamnar efter det i fosterfamilj. Det tycks vara räddningen, men Kirre är ett förstört barn. Hur ska det gå i den nya familjen? Och i skolan med den stränga lärarinnan?

Det var Jessica i VO14 som uppmanade mig att läsa Kirre. Jag var mycket tveksam eftersom jag brukar försöka undvika den här sortens böcker, eländesböcker kallar jag det. Jag avskyr att läsa om barn som far illa! Men jag läste boken och mitt i allt elände fanns det ju hopp för Kirre. Boken är engagerande och man vill hela tiden veta mer och läsa vidare. Jessica insisterar på att jag ska läsa fortsättningen, Andra boken om Kirre, också så det kommer jag göra! Jag vill ju faktiskt veta hur det går för Kirre och alla andra. Alla ni som gillar Pojken som kallades det, Trasig, Snälla pappa, nej och liknande böcker kommer garanterat att tycka om den här också. Boken finns tyvärr inte på Staffangymnasiet, men på CFL och såklart på Helgebiblioteken.
/Annika

Katten Cleo

Helen Brown var verkligen inte en kattmänniska, men det var hennes nioårige son Sam. När hon såg den lycklige Sam hålla upp en nyfödd svart kattunge kunde hon inte längre stå emot. Familjen bestämde att katten skulle levereras så snart den var gammal nog.

Bara en vecka senare är sonen Sam borta. Död efter en tragisk bilolycka. Och ytterligare några dagar senare anländer en liten låda med den svarta kattungen. Helen är förlamad av sorg och vill skicka tillbaka katten, men hennes yngre son, Rob, förknippar katten med storebrodern. När Helen ser Rob le för första gången sedan Sams död är det inget snack om saken - katten får stanna.

Cleo, som katten får heta, lär familjen att leva och skratta igen, och blir så småningom både en beskyddare, en tröstare och en vän.

Lyssnade på boken och den är fem stjärnor bra av fem.

/Birgitta

Boktipset v. 22 - Kanske är det allt du behöver veta

Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart

En vacker och välbärgad familj, där ingen är kriminell, ingen är missbrukare och ingen är misslyckad. En privatägd ö, en spirande kärlekshistoria och det starka bandet mellan fyra vänner – en vänskap som snart blir destruktiv.

En revolution.

En olycka

En hemlighet.

Sanningen

/Birgitta

Rum 213

RUM 213

Författare: Ingelin Angerborn

Förlag: Raben&Sjögren

Boken handlar om Elvira som åker på sommarkollo. Där träffar hon sina rumskamrater Bea och Meja som hon snabbt blir kompis med.

Men det är något konstigt med rummet 213, det rummet som Elvira, Bea och Meja bor i.

Och varför ser Elvira på väg till kollot en bil med nummerplåten 213 på, betyder det något eller är det bara hon som inbillar sig.

Varför händer det konstiga saker i rummet, konstiga saker som att deras grejer försvinner på nätterna, och hänger allting ihop med den vitklädda flickan i rummet som bevakar flickorna, hon som bara Bea kan se.

(Barn och ungdomsbok.)      

Boktips från Ebba, vår Praoelev

Boken finns att låna via Helgebiblioteken